"MÄRK HUR VÅR SKUGGA" –ANALYS

Skriven av Josephine Kotton


Texten handlar om döden, dödsfall och begravningar. Det är därför det används kyrklig musik till texten. Första strofen berättar hur döden är den stora jämlikare dvs. "döden är vi alla lika". I Bellmans visa följer man vännerna Fredman och Movitz vid begravningen av Herr & fru Löfberg. Det märks tydligt här att döden har ofta en viktig plats i Bellmans verk och är till och med temat för denna visa. Huvudpersonen är Jean Fredman som är en "namnkunnig urmakare". Sångmön; Ulla Winblad som enligt Bellman är en nymf och prästinna i Bacchi (Baccus = vinguden) tempel. Det förekommer även fler personer som korpral Mollberg som är fabrikare och ägde hus samt fader Movitz som är konstapel.

Bellman inleder hela visan med; "Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frère". Det står även; "inom ett mörker sig slutar", där Fredman beklagar sig till Movitz över hur deras skugga sluts inom ett mörker. Språket är väl formulerat och med högt stildrag dvs. mer elegant stil. Jag anser att Bellman använder väldigt fina uttryck som passar precis till texten. Bellman använder Franska lånord som t.ex. "Movitz mon frère", som på Franska betyder "Movitz min bror". Anledningen till att Bellman använde franska lånord kan vara p.g.a. föregående epokers påverkan.

Eftersom Bellman var en känd författare just under upplysningens tid så kan han ha påverkats av Franskklassicismen (1600-1700)talet eller "1600-talets Frankrike". Det viktiga under den perioden var att använda den antika litteraturen som förebild, vilket är precis det jag tror att Bellman har gjort i sin text. Det finns ytterligare ett exempel till hur Bellman har försökt efterlikna vissa litteraturregler från Franskklassicismens tid. Så som att Franskklassicismen bygger på språkrensning vilket innebär att diktarens viktigaste uppgift är att finna de exakta orden och inte de finaste orden. Bellman använde dock fina ord men jag anser ändå att det viktigaste för honom var också att finna de exakta orden. Den märks verkligen att orden i Bellmans text faller på plats. Han är kort och koncist med sina visor.

I Bellmans epistel no.81, finns en hel del symbolik och mytologiska termer. Så som t.ex. Charon(karon), vilket enligt grekisk mytologi är kapten villig skutan som för själarna ovan Styx, floden som rinner i dödsriket Hades. Det innebär att Karon är färjekarlen som tog de döda över floden Styx till dödsriket ingång, Hades. I visan står det en mening som; "hur guld och purpur". Där Bellman betonar de två orden guld och purpur. Han framhäver purpur som dyrbart tyg och med kombination av de två orden så visar det på rikedom. I andra raden står det; "bryts till grus och klutar" dvs. "hur rikedom tappar sitt värde".

Enligt texten vet man att det handlar om döden, då det står att en kvinna har dött. Jag citerar; "Därföre, Movitz, kom och hjälp mig och välv gravsten över vår syster!". Så man täcker över jord och gravsten eftersom hon är död. Det står också i nästa paragraf; "aldrig kring grifterna ilar", där ordet grift betyder grav. Bellman tog upp mycket om döden som; "Vägen upp till templets griftprydda stad" dvs kyrkogården. Därför passar den här "kyrkliga musiken" som Thåström sjunger. Samt: "Lillklockan klämtar till storklockans dön", syftar på kyrkoklockorna.

Bellman använde många symboler, myter och liknelser för att ge ett mera djup till texten och för att läsarna ska få större förståelse. Ett annat ord som nämns i texten är; Dantobommen, vilket är antagligen en plats och inte ett ord i sig enligt texten: "Hon från Dantobommen skildes idag". Från Bellmans text citerar jag; "Multnade plankor och bårar, till sist den långa och svartklädda rad, djupt sig bugar i tårar". Här menas det att den långa och svartklädda raden är de anhöriga som står runt graven. En annan intressant mening som nämns i Bellmans visa är; "... och tre gånger sen dödgrävaren själv". Det handlar om tre skopor jord som prästen lägger på kistan. Bellman återspeglar här igen dödsfall, sorg och begravning etc. Det står även: "mer du din druva ej kryster", som betyder; du har druckit ditt sista glas vin.

I den allra sista strofen sammanfattar Bellman sin visa. Där står det; "Vem skall nu flaskan befalla?". Han låter läsarna själva fundera över avsikten med det. Med tanke på att Bellman levde under så svåra omständigheter; bland ett smutsigt, bullrigt och trångt Stockholm med många alkoholister, så var brännvinet en billig och lättillgänglig tröst för människor att ta till mot hungern, kylan, tristessen, sorger och bekymmer. Bellman själv drack väldigt mycket med tanke på den miljön i Stockholm under 1700-talet.

Det var väldigt fattigt på den tiden, ohygieniskt och epidemier spreds. Folk drack alkohol, främst brännvin. Han ville även betona hur viktig hon var, fru Löfberg som dog, då hon arbetade på att servera alkohol. Utan henne menade Bellman att det kändes tomt samtidigt som hon inte längre kunde servera alkoholen till alla de som drack på den tiden. Avslutningsvis så står det i sista raden; "Torstig var hon och uttorstig är jag; vi ä torstiga alla". Där "Torstig" kanske betyder att man törstar efter sprit. Men egentligen antar jag att "Torstig" är alltså detsamma som törstig. Det är helt enkelt Bellman som, på sitt säregna sätt att skriva, förvränger ord med flit för att skapa nyanser i sina texter.

 

Imperiet - Märk hur vår skugga

 

Josephine Kotton


Fredmans epistel No:81

Av Carl Michael Bellman

 Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld å purpur i skoveln, den där
Byts till grus å klutar
Vinkar Karon från sin brusande älv
Å tre gånger sen dödgrävaren själv
Med du din druva ej ryster
Därför, Movitz, kom hjälp mig å välv
Gravvård över vår syster

Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Å vid de skrålande gossarnas bön
Helgas denna orten

Vägen upp till templets skriftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa å svartklädda rad
Mjukt sig bugar i tårar

Så gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsad och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantubommen skildes idag
Å med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla
Törstig var hon och uttörstig är jag
Vi är törstiga alla

 

Källor: http://www.bellman.net/texter/epistel.php?nr=81

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4rk_hur_v%C3%A5r_skugga

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fredmans_epistlar

 

Josephine Kotton

UPPLYSNINGEN

 

Upplysningen var den period i historien som tog vid efter Renässansen under 1700-talet.

Nya idéer växte fram främst inom (samhälle, ekonomi och politik). Dessutom  började man använda "nytta med nöje" (utile dulci). Det var även under den här perioden som utbildningen ansågs vara ännu viktigare. Som människa började man ifrågasätta allt mer hur saker styrdes och fungerade i samhället (det var främst kyrkan som ifrågasattes).

        Namnet "Upplysningen" härstammar från att människorna under den epokén skulle upplysas bl.a. genom sudier och experiment för att sedan dra slutsatser och upplysas om hur allt fungerade. Människorna ansåg att Upplysningen var 1700-talets guldålder. Upplysningen brukar även kallas för förnuftets ålder eftersom många filosofer ansåg att bara man använde människans medfödda förnuft  så skulle det skapas ett rättvisare samhälle.

 

Skrivet av: Josephine Kotton

                                                                             Josephine Kotton 

Upplysningen

Upplysningen var en kulturhistorisk rörelse I Europa, framför allt i mitten och slutet av 1700-talet. Typiskt för upplysningen var tron på människans förnuft att ”alla människor är kapabla att tänka själva”. Dem tyckte att man inte helt okritiskt ska tro på vad andra människor och makhavare säger och tycker. En annan tanke under upplysningen var att samhället utvecklas bäst av jämnlika människor i samverkan. Under 1600-talet började man skapa saker som skulle bli grundstenarna till upplysningen, bland annat samhällsläran.

En känd text från upplysningsperioden är ”Stolthet och Fördom”. Den handlar om en engelsk familj (Bennets)med fem barn. Mamman i familjen vill väldigt gärna att hennes döttrar gifter sig med en rik och fin man. En dag så kommer en rik och stilig ung man och hälsar på familjen (Mr. Bingley), Mrs. Bennets vill väldigt gärna att en av hennes döttrar gifter sig med honom. Mr. Bingley tog med sig sin vän Mr. Darcy som Mrs. Bennets tyckte var väldigt oförskämd och inte tillräckligt fin för hennes döttrar. Men det slutar med att en av hennes döttrar står upp för sig själv och gifter sig med Mr. Darcy, trots att hennes mamma inte tyckte om honom.

Denna texten är typisk för upplysningstiden eftersom att man under upplysningstiden började tycka att människan är kapabel att tänka själv, och att man inte ska lyssna på vad alla andra säger. I stolthet och fördom så lyssnar inte döttrarna på allt deras mamma säger, utan dem tänker själva och gifter sig med den man dem verkligen tycker om. Så därför tycker jag att ”Stolthet och Fördom” är ett bra exempel på en text från upplysningen.

 

Jane Asten

Jane Asten skrev ”Stolthet och Fördom”. Hon föddes 1775 i England och dog redan 41 år senare. Hon började skriva redan som väldigt ung och publicerade sin första bok redan 1790. 1813 så skrev hon boken ”Stolthet och Fördom” som blev en av hennes mest kända verk. Nästan alla hennes böcker utspelar sig i en lantlig miljö i England. Hon hade en helt fantastisk förmåga att berskriva personer och olika personer i vardagslivet med ironi. Hennes böcker handlar också ofta om kvinner som söker efter kärlek.


Olivia Ekelund

 

Translate This Page

 
 
 

This free website was made using Yola.

No HTML skills required. Build your website in minutes.

Go to www.yola.com and sign up today!

Make a free website with Yola